Jag tänkte berätta lite om Singaporeanernas språkkunskaper. Självklart, de är goda, så länge man är Singaporean. Fredrik har numer blivit Mr. Feo då han fått ringa för att beställa taxi. Tydligen förstår Singaporeanerna inte när han säger Fredrik och de förstår heller inte när han klart och tydligt bokstaverar. F, hur svårt att kan det vara? Väldigt svårt hart vi förstått, eftersom denna taxigubbe fick F till S. Tillslut lyckas han förstå och gjorde jämförelsen "F like in Fish?" Just precis, good work. Han orkade dock inte mycket längre och Fredrik Wallin blev Feo.

Vi verkar faktiskt prata för tydligt, om man nu kan säga så. En annan liten skojig sak är uttalet på Harbour Front. Det är en hållplats för MRT (ett slags tåg) dit vi ska om vi vill åka till ön Sentosa. I alla fall, när Sharon (en av våra omhändertagare) ska förklara vägen för oss hör vi bara en massa "Habbah Froont, okay okay, Habbah Froont, yes?" Javisst, Habbah Froont säger vi och förstår faktiskt. Det är bara lite lustigt att de kallar sitt språk engelska ibland. Men vi ska inte klaga, det är inte det, utan det är bara det att det är lite lustigt ibland. Men Sharon har faktiskt sagt att det finns de som kritiserar deras engelska, så det är inte bara vi som reagerar. 

Dagen till ära har vi handlat kinesiska kläder, vilket vi tänkte lägga upp bilder på men just nu orkar vi inte. Det får blir en senare historia, samt lite spännande info om helgen. Jag måste dock berätta om mitt kortknäppande på väg hem från China Town. Vi promenerade längs vägen hem från MRT och så kommer en flakbil med ett helt gäng indier på. Det är oftast indier på i alla fall. De åker så här, på öppet flak. För att återgå till historien. Jag är sugen att knäppa på det och Ida säger gör det! Så jag gör det. Först tar jag en lite bakifrån och chauffören vinkar. Observera att bilen står still vid ett rödlyse. "Ja, och halva flaket skrattar" kommer Thomas med. Och, tycker jag. Det är ju trots allt lite häftigt. Men sedan får jag för mig att springa fram för att få ett bättre kort snett framifrån och nu skrattar chauffören och alla på flaket. När de sedan åker förbi vinkar alla till mig och skrattar. Det är vad jag kallar friendly det! Thomas och Fredrik säger mest: "Ja, vad var det, att vi skäms..." Men nog vet jag att de också vill ha kort på det där flaket egentligen.

Nog om allt, vi skriver alldeles för långa inlägg. 
//stina (för Ida sover!)