Himmelriket

Nästan så bra är det. Kuala Lumpur.

Efter måndagens och tisdagens hemskheter far vi vidare med Mr.Pang och Christopher till KL, medan resten av teamet åker hem. Vi anländer på tisdagskvällen till ett tjusigt hotell och åker för att äta på en kinarestaurang. Mr.Pang vill att vi ska smaka på allt.

Han beställer in en massa olika, och i Kina har de en rullbricka mitt på bordet där de ställer kött och grönt som man sedan plockar med sina egna pinnar vartefter man äter. Alla äter av allt. Det roliga med denna middag, som var jättetrevlig, handlar om te. Ja, te. Ett kinesiskt te som smakar gott. När man kommer får man direkt te i glas, och detta glas fylls på så fort det är halvfullt. Varje bord har nästan en egen servitör som hela tiden passar opp. Vi blir så förvånade, att de bara fyller på hela tiden. När killen går iväg med den tomma tekannan, efter jag vet inte hur många glas med te, skojar jag och Ida och hon säger: "Nu går han säkert för att koka mer te till oss." Vi tror absolut inte att han ska göra detta... jag menar, man kan inte gå hur mycket som helst gratis sådär! Precis när jag ska ta en klunk kommer killen - med mer te! Jag brister ut i ett gapskratt som bara inte kan ta slut och jag och Ida skrattar som galningar på denna fina restaurang. Vårt glas är dessutom halvfullt, och Mr. Te kommer för att fylla på. Skrattandet bryter ut igen, vi som just lyckats tysta ner oss. Tillslut frågar Mr. Pang killen vad han gör som är så roligt, och stackarn rycker oskyldigt på axlarna... Det roliga är vår tanke - hur ska vi komma härifrån och samtidigt ha druckit upp teet? Galet.

Vi har underbara dagar i KL och på onsdagen tar Mr. Pang, Christoffer och deras kollega John, som vi ska hälsa på i Malaysia nästa vecka också, med oss till Twin Towers. Dessa två jättehöga torn är enormt tjusiga och vi knäpper massvis med tjusiga bilder. Det är mörkt och varmt och bilderna blir jätteläckra, och aningen suddiga... Fast det gör inget. Vi ska lägga upp om vi hinner, men vi har så mycket för oss. Apropå ingenting, så har vi ungefär fyra dagar kvar i Singapore! Oj vad tiden går fort när man har roligt. I alla fall, på onsdagen är det indiskt som gäller, vilket är helt okej, men ingen höjdare. Kina ligger i toppen än så länge.

Torsdagens kväll spenderades i närheten av hotellet, där vi var på nattmarknad. Detta är en marknad som alltid går runt ett helt kvarter och förflyttas varje kväll. Ungefär som Ockelbo marknad fast varje kväll. De tsäljs allt ifrån mat, till leksaker, till kläder, till skor, till hundvalpar, till musik och filmer och ja, allt. Vi köper lite småpresenter, samt två filmer. Dagens mat var vanligt coffee shops mat, men åh så gott. Fried noddles och grillad kyckling. Vi smakar även stingrocka. En av våra challenges här i Singapore och Malaysia är att smaka på durian, en taggig frukt som stinker, men som folket här gillar. Det är durianförbud på tågstationer och liknande - för stanken. Stanken är dock inte något mot för hur det smakar. Vi västerlänningar har inget att jämföra med, smaken finns inte. Och den är inte god! Vi filmade vårt smakande, och i efterhand fattar jag varför vi fick vatten också. Jag gillar dock Christophers reaktion på Idas min efter första tuggan (vi klarade två!); "Ohoh, water!"

En riktigt bra vecka, som började uruselt. Men som Markus sa; "tänk att allting är så dåligt som det bara kan vara, för då kan det bara bli bätttre" och¨"det är inte dåligt, bara annorlunda". Dessa tankar har faktiskt kommit till användning här i Malaysia, och fastän det var riktigt jobbiga dagar i början så är vi glad för upplevelsen av det med.

Fredagen bjöd på lite shopping under hemresan. Nu har vi inte bara inhandlat kinakläder, utan jag (stina) har också köpt en slöja. Fast försäljerskan sa att jag såg ut som en bäbis... Hmm, vi är nog inte gjorda för slöjer vi. Den sitter lite tajt, men å andra sidan så är ju muslimerna typ fem gånger mindre än oss också. Kul att ha i alla fall!

//stina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0