Hallå där!

Jag tänkte berätta en liten historia för er där ute i världen... Den handlar om vårt (Idas och mitt) första möte med ett exostiskt djur. Okej, här kommer den:

Det var en gång en jag och ida som hade tittat på film hos grabbarna. Det var mörkt ute och vi var på väg hem. Gångens gula väggar lyste dock upp lite medan palmerna som nätt når över lägger sig som ett litet tak. Vi går sakta uppför gången men plöstligt (!) skriker ida till och grabbar tag i mig. Det blir obalans, och jag blir jätterädd. "Där!" säger hon och pekar på väggen. Och ja, där på den gula väggen kryper en liten ödla uppför. "Puuh", utbrister jag, då den inte var större än ca decimetern och ssmtidigt på godkänt avstånd från oss. Sakta fortsatte vi vär färd efter den lilla stunden av chock i mörkret.

Ja, så kan det gå när man inte vanligtvis träffar på ödlor mitt i natten var och varannan dag. Eftersom det var vårt första möte med ett exotiskt djur tycker jag dock att det är värt att nämna.

Apropå exotiskt. Människor här stirrar verkligen på oss. Mest mig och Ida. Killarna klarar sig rätt bra. Jag börjar fundera på om vi är något av exotiska för kinerserna. Och resten av befolkningen. Kineserna utgör 75% medan malayer, indier och västerlänningar får dela på ynka 15%. Det är därför inte värt att nämna dessa under såna här små omständigheter. I alla fall - vi exotiska? Nja, de borde börja titta på annat iställer för oss tycker jag. Tur för mig att jag är mörk och otur för Ida att hon är blond. Eller nåt sånt. Det där tål att tänkas på!

Hungriga är vi, och standard blir det. Chicken Rice.
See ya guys!

//stina