Jag sitter på en gul plastpall vid ett ljusblått plastbord. Jag är omringad av kineser. Framför mig har jag en grå, ganska tråkig, plasttallrik och i nävarna har jag en plastsked och en plastgaffel. Plastglaset är fullt av is, som det är ganska svårt att tacka nej till, och plasten i sugröret går inte att ta miste på. Plast. Ja, plast är standard och maten som ligger på våra tallrikar är också standard. Chicken Rice. Vi har faktiskt bara ätit det fyra till fem gånger än. På 6 dagar. Det stinker mat på något annorlunda sätt, annorlunda. Men det är helt okej!

Ni måste även höra detta. Min mamma ringde häromdan och skulle hälsa hemifrån. Hon hade träffat Mex på konsum i kungsgårn. Han hjälper till vid fotbollen där också när jag spelade där, så han brukar alltid fråga om mig. Ja, så hade hon handlat och han frågade väl något om mig som vanligt. Sen bad han mamma hälsa till mig att jag passar väl in i Singapore med mina sneda ögon! Hm... ojojoj. Jag vet inte vad jag borde tycka om det. Visst att dom blir något smala när jag flinar, men... Jaja, jag trivs ju här så. Även att Ida hade svårt att hitta mig på affärn. Vi kom ifrån varann lite och jag såg nog ut som en i mängden. Hon är ganska ensam om att vara blond!

Nej, nu ska jag sluta skriva. Fast det finns hur mycket som helst att berätta om, vilket ni säkert får höra om lite senare. En del i alla fall.

Till er därhemma:
Mickis: du måste berätta hur det går som målis! Jag är väldigt nyfiken... och lite nervös. Jag vill helst inte se dig i mål, men iaf. Lycka till! ;)
Maria: hur är det? Allting bra med Per och Lena och alla?
Mamma och pappa: Allting är prima! Fast det regnar ganska häftigt och åskar. Men det brukar gå över på nån timme. 

Ja, det var det. 
//stina