Penang med Pang och nu börjar semestern!
Precis som vi skrev i det tidigare inlägget har vi åter igen styrt vår kosa till Malaysa, denna gång till Penang. Det är en Ö på Malaysias norra västkust och den är väldigt populär bland turister pga sina vackra tempel och goda mat. Vi tog en liten flygtripp på ca 1 timme sen var vi framme och vi tog oss direkt till en plats för att testa den lokala maten.
Det första på menyn var något som inte smakade som vi väntade. Det liknar färsk frukt och chokladsås men de har ju blandat ihop saker som inte borde blandas ihop. Ingen höjdare, men tydligen något väldigt smaskens enligt Malajerna. Smakade bara surt och starkt och varmt och kladdigt.
Sen följde själva huvudrätterna som bestod av de exklusiva Fiskbollarna i soppan (hjälp, de var som gummibollar), Nudlar med sjögräs och torkad anjoivis och de så kallade korvarna som såg ut som ris och lite köttbitar i en hopblandad rulle. Smakar ungefär sur skinka. Som pricken över i fick vi varm dricka med en smak som liknar polkagris cow boy snus (det måste vara någon mer än jag (ida) som vet hur det smakar) Sådan smak i polkagris är kanongott, men till lunch i varm flytande form är kanske inte det rätta.
Ja sen var det dags att besöka kontoret Nog det allra minsta av coromants kontor?) för lite förberedelse inför nästa dag så vi skulle arrangera en presentation om ett nytt verktyg för Coromant. Det kom 55 kunder och vi fick sitta i registreringen och skriva upp alla som kom och ge dem en varsin namnskylt och en liten diodlampa. Hela presentationen slutade med att alla kunder fyllde i en utvärdering. Av alla lappar som vi samlat in drog jag och Stina slumpvist några stycken som hade turen att få lite priser.
Här har vi alltså två flitiga tjejer och en stilig Mr.Pang
Vi hoppas att vi hinner lägga upp fler bilder på både Malaysia och Singapore, för vi gjorde så mycket mer på bara den här resan. Men nu är det verkligen dags att sova för imon är det utcheckning som gäller och sen propellerflygplan till Tioman. Datorn åker med och vi får helt enkelt hoppas att inte inrnetannsltningen inte kostar så mycket och att vi känner för att skriva ibland.
Ha det bra så länge!!!
Det första på menyn var något som inte smakade som vi väntade. Det liknar färsk frukt och chokladsås men de har ju blandat ihop saker som inte borde blandas ihop. Ingen höjdare, men tydligen något väldigt smaskens enligt Malajerna. Smakade bara surt och starkt och varmt och kladdigt.
Sen följde själva huvudrätterna som bestod av de exklusiva Fiskbollarna i soppan (hjälp, de var som gummibollar), Nudlar med sjögräs och torkad anjoivis och de så kallade korvarna som såg ut som ris och lite köttbitar i en hopblandad rulle. Smakar ungefär sur skinka. Som pricken över i fick vi varm dricka med en smak som liknar polkagris cow boy snus (det måste vara någon mer än jag (ida) som vet hur det smakar) Sådan smak i polkagris är kanongott, men till lunch i varm flytande form är kanske inte det rätta.
Ja sen var det dags att besöka kontoret Nog det allra minsta av coromants kontor?) för lite förberedelse inför nästa dag så vi skulle arrangera en presentation om ett nytt verktyg för Coromant. Det kom 55 kunder och vi fick sitta i registreringen och skriva upp alla som kom och ge dem en varsin namnskylt och en liten diodlampa. Hela presentationen slutade med att alla kunder fyllde i en utvärdering. Av alla lappar som vi samlat in drog jag och Stina slumpvist några stycken som hade turen att få lite priser.
Här har vi alltså två flitiga tjejer och en stilig Mr.Pang
Vi hoppas att vi hinner lägga upp fler bilder på både Malaysia och Singapore, för vi gjorde så mycket mer på bara den här resan. Men nu är det verkligen dags att sova för imon är det utcheckning som gäller och sen propellerflygplan till Tioman. Datorn åker med och vi får helt enkelt hoppas att inte inrnetannsltningen inte kostar så mycket och att vi känner för att skriva ibland.
Ha det bra så länge!!!
Malaysia igen
Just precis, nu bär det av till Malaysia igen. Den här gången Penang. Spännande och kul att se ännu ett ställe, dock har vi haft lite panik över packning, som faktiskt är klart nu. Vi tänker på Fredrik och Thomas som får vara kvar här... Vår största svårighet med kontoret är nämligen att hålla sig vaken.
Weekend
Hello, ni hao and hej!
I am a multilanguage speaker now. This weekend we have been to Singapore Zoo, which was very nice just strolling around. We saw crocodiles, polar bears, a huge number of monkeys and lots more. I think I have another 1000 photos now... Hmm, a bit tiring to go through later on, but still, they are full of memories. The weather has been great both Sunday and Saturday and that means blue sky and sun. And maybe too hot, though I am not sure about the last-mentioned. We have got used to the heat, and the sweat, so we actually enjoyed it.
Saturday offered relaxing in the sun by the pool. Very nice. Then we went to a huge market in the city and a very different but nice designed shopping centre - buying presents for both ourselves and family.
Have to dash, film is waiting before bed-time.
//stina
I am a multilanguage speaker now. This weekend we have been to Singapore Zoo, which was very nice just strolling around. We saw crocodiles, polar bears, a huge number of monkeys and lots more. I think I have another 1000 photos now... Hmm, a bit tiring to go through later on, but still, they are full of memories. The weather has been great both Sunday and Saturday and that means blue sky and sun. And maybe too hot, though I am not sure about the last-mentioned. We have got used to the heat, and the sweat, so we actually enjoyed it.
Saturday offered relaxing in the sun by the pool. Very nice. Then we went to a huge market in the city and a very different but nice designed shopping centre - buying presents for both ourselves and family.
Have to dash, film is waiting before bed-time.
//stina
Lite mer bilder...
...för det gick faktiskt väldigt fort idag!
Ida och en frukt vid namn Jack Fruit, som väger ca 20 kg. Mycket imponerande, dock inte lika imponerande smak.
Stina och en ituhuggen durian. Det gula är "köttet" och det smakar obeskrivligt äckligt. Förlåt alla mammor som säger att man inte får säga äckligt, men den här smaken existerar inte i Sverige och den är avskyvärd.
En muslimsk toalett som vid första mötet skapar viss panik. Men vi är nu vana hål-i-golvet-användare. Ja, muslimerna väntar nämligen på denna s.k. toalett fastän det finns en toastol ledig. Det gjorde vi också, för att erkänna. En blöt toastol är inte att föredra. Det är bara att tänka att man ska kissa i skogen, fast det känns tusen gånger ofräschare.
Så, nu ser ni lite hur vi har det.
Ida och en frukt vid namn Jack Fruit, som väger ca 20 kg. Mycket imponerande, dock inte lika imponerande smak.
Stina och en ituhuggen durian. Det gula är "köttet" och det smakar obeskrivligt äckligt. Förlåt alla mammor som säger att man inte får säga äckligt, men den här smaken existerar inte i Sverige och den är avskyvärd.
En muslimsk toalett som vid första mötet skapar viss panik. Men vi är nu vana hål-i-golvet-användare. Ja, muslimerna väntar nämligen på denna s.k. toalett fastän det finns en toastol ledig. Det gjorde vi också, för att erkänna. En blöt toastol är inte att föredra. Det är bara att tänka att man ska kissa i skogen, fast det känns tusen gånger ofräschare.
Så, nu ser ni lite hur vi har det.
Bilder från malaysia
japp, dags för lite bilder... det blir dock lite för det går segt som tusan här borta. Dessutom har vi ju drygt 1500 bilder, så vad ska man egentligen visa? ;)
Det kommer komma mera... så småningom!
Det kommer komma mera... så småningom!
Malaysia
Hello everyone!
We've been away for a while and Malaysia is the place. We went there for an event in Johor Bharu for Monday and Tuesday where the Coromant team presented products and objectives they have as a company. Then a few of us continued to Kuala Lumpur for three days in the office there. Mr. Pang, our leader, had to meet customers over there and discuss the event next week which is taking place in Penang.
Malayisa is a muslim country and very different for us. The first two days were hard. There was no toilet, only a hole, and the people really stared at us. This was frightening. Really. It was not like staring in Sweden, or even Singapore, no worse. They stopped by, or walked past us many times, just to look at us. It was like we were something they had never seen. We were also warned for naughty boys and this frightened us. Our first impression of Malaysia is therefore not very positive.
Luckily we spent the other three days in Kuala Lumpur, which was much better. They brought us to see so many odd things and try odd food, like Japanese, Chinese, Indian and local. We also tried durian. It is a fruit that has an awful smell, but the taste is even worse. Well, we tried it and after that our colleagues from Sandvik told us that we finally had visited Singapore and Malaysia truly. This people actually do like this fruit. We have also seen the biggest fruit ever. You can't imagine. The weight was about 20 kg. I think they called it Jek Fruit. Wow. It is wow.
Now I am about to sleep - tired after a week of experiences I would like to keep forever. This is awsome!
Goodnight!
We've been away for a while and Malaysia is the place. We went there for an event in Johor Bharu for Monday and Tuesday where the Coromant team presented products and objectives they have as a company. Then a few of us continued to Kuala Lumpur for three days in the office there. Mr. Pang, our leader, had to meet customers over there and discuss the event next week which is taking place in Penang.
Malayisa is a muslim country and very different for us. The first two days were hard. There was no toilet, only a hole, and the people really stared at us. This was frightening. Really. It was not like staring in Sweden, or even Singapore, no worse. They stopped by, or walked past us many times, just to look at us. It was like we were something they had never seen. We were also warned for naughty boys and this frightened us. Our first impression of Malaysia is therefore not very positive.
Luckily we spent the other three days in Kuala Lumpur, which was much better. They brought us to see so many odd things and try odd food, like Japanese, Chinese, Indian and local. We also tried durian. It is a fruit that has an awful smell, but the taste is even worse. Well, we tried it and after that our colleagues from Sandvik told us that we finally had visited Singapore and Malaysia truly. This people actually do like this fruit. We have also seen the biggest fruit ever. You can't imagine. The weight was about 20 kg. I think they called it Jek Fruit. Wow. It is wow.
Now I am about to sleep - tired after a week of experiences I would like to keep forever. This is awsome!
Goodnight!
Om bilar och Mr. Pang
Bilar kan vara roliga ibland. Och Mr. Pang är rolig. Vi skulle nog vilja rikta en inlägg direkt till honom, för han är en pangkul person. Plus att vi är jätteglada för allt han, John och Christopher tagit med oss på. Vi har inte behövt betala någonting och vi har ätit som hästat. Till och med efterätt... I alla fall, Mr. Pang är väldigt cool, men väldigt lurig. Man märker inte på honom när han luras eller inte. Idag (fredag) när vi skulle åka igenom tullen till Singapore igen (de är ju väldigt strikt här i Singapore) så säger han efter att tullpersonalen gått iväg med Stinas pass; "Oh, Stina, you are in trouble!" Han låter så allvarlig och efter all tid vi redan stått där hinner både hon och Ida bli orolig innan han berättar att han skojar. Hjälp! Sedan kommer det tre ur personalen för att reda ut vårt fall, som blivit lite missförstått. Det löser sig med pass och papper och Stina förstår nu att Mr. Pang skojade när han sa att hon skulle få sova på tullstationen inatt.
I alla fall, till det roliga med Mr. Pang och bilar. Detta är barnförjudet, så endast de över arton får höra, som Mr. Pang själv sa när han berättade för oss. Det finns nämligen en bil som heter Fitta i Malaysia. Ja precis. Vi svenskar tycker att det är rätt knäppt. Därefter säger Stina; "hahaha, tänk om man frågar, vad kör du?" Ida börjar gapskratta och Mr. Pang ber oss berätta. Vi säger: "If you say What are you driving...?" Efter ett tag kommer "Ahaa, what are you driving? A very big Fitta!" Sedan skrattar han. Han har ett speciellt utseende, en speciell min, och ja, han är väldigt speciell, så ser man honom bara en gång sådär, så förstår man hur roligt detta var.
En annan sak som blir lite fel för oss är att det står "Bomba Lift" ovanför hissarna här i Malaysia. Hiss heter nämligen bomba på malaj. Det känns inte helt rätt om man säger så...
Vi säger bara, ojojoj. Oj vad upplevelserika vi är nu!
I alla fall, till det roliga med Mr. Pang och bilar. Detta är barnförjudet, så endast de över arton får höra, som Mr. Pang själv sa när han berättade för oss. Det finns nämligen en bil som heter Fitta i Malaysia. Ja precis. Vi svenskar tycker att det är rätt knäppt. Därefter säger Stina; "hahaha, tänk om man frågar, vad kör du?" Ida börjar gapskratta och Mr. Pang ber oss berätta. Vi säger: "If you say What are you driving...?" Efter ett tag kommer "Ahaa, what are you driving? A very big Fitta!" Sedan skrattar han. Han har ett speciellt utseende, en speciell min, och ja, han är väldigt speciell, så ser man honom bara en gång sådär, så förstår man hur roligt detta var.
En annan sak som blir lite fel för oss är att det står "Bomba Lift" ovanför hissarna här i Malaysia. Hiss heter nämligen bomba på malaj. Det känns inte helt rätt om man säger så...
Vi säger bara, ojojoj. Oj vad upplevelserika vi är nu!
Himmelriket
Nästan så bra är det. Kuala Lumpur.
Efter måndagens och tisdagens hemskheter far vi vidare med Mr.Pang och Christopher till KL, medan resten av teamet åker hem. Vi anländer på tisdagskvällen till ett tjusigt hotell och åker för att äta på en kinarestaurang. Mr.Pang vill att vi ska smaka på allt.
Han beställer in en massa olika, och i Kina har de en rullbricka mitt på bordet där de ställer kött och grönt som man sedan plockar med sina egna pinnar vartefter man äter. Alla äter av allt. Det roliga med denna middag, som var jättetrevlig, handlar om te. Ja, te. Ett kinesiskt te som smakar gott. När man kommer får man direkt te i glas, och detta glas fylls på så fort det är halvfullt. Varje bord har nästan en egen servitör som hela tiden passar opp. Vi blir så förvånade, att de bara fyller på hela tiden. När killen går iväg med den tomma tekannan, efter jag vet inte hur många glas med te, skojar jag och Ida och hon säger: "Nu går han säkert för att koka mer te till oss." Vi tror absolut inte att han ska göra detta... jag menar, man kan inte gå hur mycket som helst gratis sådär! Precis när jag ska ta en klunk kommer killen - med mer te! Jag brister ut i ett gapskratt som bara inte kan ta slut och jag och Ida skrattar som galningar på denna fina restaurang. Vårt glas är dessutom halvfullt, och Mr. Te kommer för att fylla på. Skrattandet bryter ut igen, vi som just lyckats tysta ner oss. Tillslut frågar Mr. Pang killen vad han gör som är så roligt, och stackarn rycker oskyldigt på axlarna... Det roliga är vår tanke - hur ska vi komma härifrån och samtidigt ha druckit upp teet? Galet.
Vi har underbara dagar i KL och på onsdagen tar Mr. Pang, Christoffer och deras kollega John, som vi ska hälsa på i Malaysia nästa vecka också, med oss till Twin Towers. Dessa två jättehöga torn är enormt tjusiga och vi knäpper massvis med tjusiga bilder. Det är mörkt och varmt och bilderna blir jätteläckra, och aningen suddiga... Fast det gör inget. Vi ska lägga upp om vi hinner, men vi har så mycket för oss. Apropå ingenting, så har vi ungefär fyra dagar kvar i Singapore! Oj vad tiden går fort när man har roligt. I alla fall, på onsdagen är det indiskt som gäller, vilket är helt okej, men ingen höjdare. Kina ligger i toppen än så länge.
Torsdagens kväll spenderades i närheten av hotellet, där vi var på nattmarknad. Detta är en marknad som alltid går runt ett helt kvarter och förflyttas varje kväll. Ungefär som Ockelbo marknad fast varje kväll. De tsäljs allt ifrån mat, till leksaker, till kläder, till skor, till hundvalpar, till musik och filmer och ja, allt. Vi köper lite småpresenter, samt två filmer. Dagens mat var vanligt coffee shops mat, men åh så gott. Fried noddles och grillad kyckling. Vi smakar även stingrocka. En av våra challenges här i Singapore och Malaysia är att smaka på durian, en taggig frukt som stinker, men som folket här gillar. Det är durianförbud på tågstationer och liknande - för stanken. Stanken är dock inte något mot för hur det smakar. Vi västerlänningar har inget att jämföra med, smaken finns inte. Och den är inte god! Vi filmade vårt smakande, och i efterhand fattar jag varför vi fick vatten också. Jag gillar dock Christophers reaktion på Idas min efter första tuggan (vi klarade två!); "Ohoh, water!"
En riktigt bra vecka, som började uruselt. Men som Markus sa; "tänk att allting är så dåligt som det bara kan vara, för då kan det bara bli bätttre" och¨"det är inte dåligt, bara annorlunda". Dessa tankar har faktiskt kommit till användning här i Malaysia, och fastän det var riktigt jobbiga dagar i början så är vi glad för upplevelsen av det med.
Fredagen bjöd på lite shopping under hemresan. Nu har vi inte bara inhandlat kinakläder, utan jag (stina) har också köpt en slöja. Fast försäljerskan sa att jag såg ut som en bäbis... Hmm, vi är nog inte gjorda för slöjer vi. Den sitter lite tajt, men å andra sidan så är ju muslimerna typ fem gånger mindre än oss också. Kul att ha i alla fall!
//stina
Efter måndagens och tisdagens hemskheter far vi vidare med Mr.Pang och Christopher till KL, medan resten av teamet åker hem. Vi anländer på tisdagskvällen till ett tjusigt hotell och åker för att äta på en kinarestaurang. Mr.Pang vill att vi ska smaka på allt.
Han beställer in en massa olika, och i Kina har de en rullbricka mitt på bordet där de ställer kött och grönt som man sedan plockar med sina egna pinnar vartefter man äter. Alla äter av allt. Det roliga med denna middag, som var jättetrevlig, handlar om te. Ja, te. Ett kinesiskt te som smakar gott. När man kommer får man direkt te i glas, och detta glas fylls på så fort det är halvfullt. Varje bord har nästan en egen servitör som hela tiden passar opp. Vi blir så förvånade, att de bara fyller på hela tiden. När killen går iväg med den tomma tekannan, efter jag vet inte hur många glas med te, skojar jag och Ida och hon säger: "Nu går han säkert för att koka mer te till oss." Vi tror absolut inte att han ska göra detta... jag menar, man kan inte gå hur mycket som helst gratis sådär! Precis när jag ska ta en klunk kommer killen - med mer te! Jag brister ut i ett gapskratt som bara inte kan ta slut och jag och Ida skrattar som galningar på denna fina restaurang. Vårt glas är dessutom halvfullt, och Mr. Te kommer för att fylla på. Skrattandet bryter ut igen, vi som just lyckats tysta ner oss. Tillslut frågar Mr. Pang killen vad han gör som är så roligt, och stackarn rycker oskyldigt på axlarna... Det roliga är vår tanke - hur ska vi komma härifrån och samtidigt ha druckit upp teet? Galet.
Vi har underbara dagar i KL och på onsdagen tar Mr. Pang, Christoffer och deras kollega John, som vi ska hälsa på i Malaysia nästa vecka också, med oss till Twin Towers. Dessa två jättehöga torn är enormt tjusiga och vi knäpper massvis med tjusiga bilder. Det är mörkt och varmt och bilderna blir jätteläckra, och aningen suddiga... Fast det gör inget. Vi ska lägga upp om vi hinner, men vi har så mycket för oss. Apropå ingenting, så har vi ungefär fyra dagar kvar i Singapore! Oj vad tiden går fort när man har roligt. I alla fall, på onsdagen är det indiskt som gäller, vilket är helt okej, men ingen höjdare. Kina ligger i toppen än så länge.
Torsdagens kväll spenderades i närheten av hotellet, där vi var på nattmarknad. Detta är en marknad som alltid går runt ett helt kvarter och förflyttas varje kväll. Ungefär som Ockelbo marknad fast varje kväll. De tsäljs allt ifrån mat, till leksaker, till kläder, till skor, till hundvalpar, till musik och filmer och ja, allt. Vi köper lite småpresenter, samt två filmer. Dagens mat var vanligt coffee shops mat, men åh så gott. Fried noddles och grillad kyckling. Vi smakar även stingrocka. En av våra challenges här i Singapore och Malaysia är att smaka på durian, en taggig frukt som stinker, men som folket här gillar. Det är durianförbud på tågstationer och liknande - för stanken. Stanken är dock inte något mot för hur det smakar. Vi västerlänningar har inget att jämföra med, smaken finns inte. Och den är inte god! Vi filmade vårt smakande, och i efterhand fattar jag varför vi fick vatten också. Jag gillar dock Christophers reaktion på Idas min efter första tuggan (vi klarade två!); "Ohoh, water!"
En riktigt bra vecka, som började uruselt. Men som Markus sa; "tänk att allting är så dåligt som det bara kan vara, för då kan det bara bli bätttre" och¨"det är inte dåligt, bara annorlunda". Dessa tankar har faktiskt kommit till användning här i Malaysia, och fastän det var riktigt jobbiga dagar i början så är vi glad för upplevelsen av det med.
Fredagen bjöd på lite shopping under hemresan. Nu har vi inte bara inhandlat kinakläder, utan jag (stina) har också köpt en slöja. Fast försäljerskan sa att jag såg ut som en bäbis... Hmm, vi är nog inte gjorda för slöjer vi. Den sitter lite tajt, men å andra sidan så är ju muslimerna typ fem gånger mindre än oss också. Kul att ha i alla fall!
//stina
Okej, längesen sist - men mycket upplevelser
Ja precis, vi har ju varit borta i en vecka i vårt kära grannland Malaysia. Och vilka uplevelser. Vi tänkte berätta lite kort om det, vilker säkert resulterar i ett jättelångt inlägg. Men vi börjar från början, för detta innehåller så mycket, från helvete till himmel...
Måndag och tisdag
Ja, dessa dagar spenderades i Johor Bharu för en event där de presenterar olika grejer för potentiella kunder. När vi passerat gränsen mellan Malaysia och Singapore ser vi den levande gränsen direkt. Singapore är a fine country medan Malaysia är raka motsatsen. Allting vi ser är nedgånget och ser ut att rasa vilken sekund som helst. Vi anländer till Johor ganska fort, och blir varnade för att naughty boys. Vi får inte ta med värdesaker eller gå med väskor ut mot vägen - det är livsfarlig. När vi kliver ur bilen stirrar alla på oss. Stirra är inte som att stirra i Sverige, eller ens i Singapore, utan mycket värre. Folk vänder sig om och inspekterar oss. Det handlar inte om sekunder här, mer minuter. Det är hemskt och alla är väldigt på oss. Unga människor pratar med oss och går tillbaka för att titta på oss medan de äldre nöjer sig med att stirra.
Under eftermiddagen känner vi att vi måste gå på toa, och blir visade dit. Vi tittar in i det inte alltför fräscha rummet, och vad ser vi, jo ett hål i golvet. Och en vattenslang. Ja, det är toaletten det. Malajerna är ju muslimer, och det märks tydligt här. De tvättar nämligen sig istället för att torka efter ett toabesök, och det gör de med vänsterhanden och en vattenslang. Det är blött överallt och vi är inte alltför glada. Dessutom är vi jättetrötta och vi grips av en hiskelig hemlängtan. Efter hela hus, efter toaletter, och efter trygghet.
Hur som haver så kommer vi tillslut till hotellet där vi hittar en NORMAL toalett! Livet blir lättare, och vi nallar en toarulle att ha med oss. Numer är vi erfarna hål-i-golvet-användare. Tisdagens event går också bra, vilket är lite spännande att vara med på. Vi blir kallade "Swedish ladies", men ingen, förutom en amerikan, vågar prata med oss. Vi känner i alla fall att vi helst av allt vill hem till Singapore efter tisdagens slut, men nej, då väntar tre nätter i Kuala Lumpur. Men där helvetet slutar börjar himlen...
//stina
Måndag och tisdag
Ja, dessa dagar spenderades i Johor Bharu för en event där de presenterar olika grejer för potentiella kunder. När vi passerat gränsen mellan Malaysia och Singapore ser vi den levande gränsen direkt. Singapore är a fine country medan Malaysia är raka motsatsen. Allting vi ser är nedgånget och ser ut att rasa vilken sekund som helst. Vi anländer till Johor ganska fort, och blir varnade för att naughty boys. Vi får inte ta med värdesaker eller gå med väskor ut mot vägen - det är livsfarlig. När vi kliver ur bilen stirrar alla på oss. Stirra är inte som att stirra i Sverige, eller ens i Singapore, utan mycket värre. Folk vänder sig om och inspekterar oss. Det handlar inte om sekunder här, mer minuter. Det är hemskt och alla är väldigt på oss. Unga människor pratar med oss och går tillbaka för att titta på oss medan de äldre nöjer sig med att stirra.
Under eftermiddagen känner vi att vi måste gå på toa, och blir visade dit. Vi tittar in i det inte alltför fräscha rummet, och vad ser vi, jo ett hål i golvet. Och en vattenslang. Ja, det är toaletten det. Malajerna är ju muslimer, och det märks tydligt här. De tvättar nämligen sig istället för att torka efter ett toabesök, och det gör de med vänsterhanden och en vattenslang. Det är blött överallt och vi är inte alltför glada. Dessutom är vi jättetrötta och vi grips av en hiskelig hemlängtan. Efter hela hus, efter toaletter, och efter trygghet.
Hur som haver så kommer vi tillslut till hotellet där vi hittar en NORMAL toalett! Livet blir lättare, och vi nallar en toarulle att ha med oss. Numer är vi erfarna hål-i-golvet-användare. Tisdagens event går också bra, vilket är lite spännande att vara med på. Vi blir kallade "Swedish ladies", men ingen, förutom en amerikan, vågar prata med oss. Vi känner i alla fall att vi helst av allt vill hem till Singapore efter tisdagens slut, men nej, då väntar tre nätter i Kuala Lumpur. Men där helvetet slutar börjar himlen...
//stina
SOL OCH BAD - tillslut!
Idag har vi äntligen lyckats med uppdraget att ta oss till Sentosa - ön för sol och bad och skoj! Jag och Ida har dock varit smartast idag då vi smörjde in oss om och om med solskyddskräm. Det är en lärdom killarna borde dra, och som jag tror att speciellt FREDRIK borde tänka över... han liknar nämligen mer en kräfta än något annat just nu. Ajaj!
Dagen bjöd i alla fall på slappande på stranden... en vit strand, med helt okej vatten som man flöt på! haha, det gillade jag. man lägger sig ner i vattnet, och FLYTER utan att göra något... så skönt så! fast Thomas flöt inte, lite lustigt eftersom vi andra gjorde det. Undra vad han har som inte vi har. När vissa av oss blivit något för röda så gav vi upp stranden och köpte glass. Och som det var gott! Vi hade lätt kunnat äta många flera glassar just då.
7.40 pm var vi på Songs of the Sea - en show på stranden och i vattnet där människor sjunger och ljus och vatten sprutas hit och dit och ja, det går inte förklara! Hur häftigt som helst i alla fall. Plus att kineserna är ascoola. Händer något som vi bara säger wow till, går ett långt oooooooooooooooh med stigande ton genom ´skaran av kineser. Jag gillar dessa människor! Dom är lustiga.
på hemresan på ett sorts tåg från ön till fastlandet så höll jag i ett sånt där handtag som hänger ner som kan hålla i så man inte ramlar. PLötsligt fick jag för mig att släppa det eftersom ja gstod stadigt så jag gjorde det - rätt i huvbet på en kines! och vad säger jag, jo, FÖRLÅT! sedan skrattar mina vänner åt mig och när jag slutat skrattat säger jag sorry istället. Fast kinesgrabben skrattade också så det var ingen fara. Det roliga va att kineser lite längre bort pekade och skrattade dom också. Jag säger ju det, kineser är ett lustigt folkslag.
Jag handlade också en grej idag, där det var tag 3 få en på köpet. Jag tog tre och gick mot kassan. På väg dit mötte jag en expedit:
han: You get one for free if you buy three.
jag: but i have three!
han: but then you get one free, i will get another one for you!
jag fattar fortfarande inte vad gubben menar, för jag hade ju tre! sen slog det mig, jahaaa, man får en på köpet om man köper tre... jag förstår inte hur jag kunde tro att man fick en gratis om man köper tre, alltså, köpt två få en extra, som jag trodde det stod... solsting kanske man kan kalla det!
nej, nu är det bråttom, klockan är elva och imorgon bär det av till malaysia. jag måste packa, duscha och käka lite. vi ska dock tänka på killarna som får sitta här på kontoret. och vi kommer nog sakna dom lite! om det hjälper för dom... ;)
aja, godnatt allihopa!
//stina
Dagen bjöd i alla fall på slappande på stranden... en vit strand, med helt okej vatten som man flöt på! haha, det gillade jag. man lägger sig ner i vattnet, och FLYTER utan att göra något... så skönt så! fast Thomas flöt inte, lite lustigt eftersom vi andra gjorde det. Undra vad han har som inte vi har. När vissa av oss blivit något för röda så gav vi upp stranden och köpte glass. Och som det var gott! Vi hade lätt kunnat äta många flera glassar just då.
7.40 pm var vi på Songs of the Sea - en show på stranden och i vattnet där människor sjunger och ljus och vatten sprutas hit och dit och ja, det går inte förklara! Hur häftigt som helst i alla fall. Plus att kineserna är ascoola. Händer något som vi bara säger wow till, går ett långt oooooooooooooooh med stigande ton genom ´skaran av kineser. Jag gillar dessa människor! Dom är lustiga.
på hemresan på ett sorts tåg från ön till fastlandet så höll jag i ett sånt där handtag som hänger ner som kan hålla i så man inte ramlar. PLötsligt fick jag för mig att släppa det eftersom ja gstod stadigt så jag gjorde det - rätt i huvbet på en kines! och vad säger jag, jo, FÖRLÅT! sedan skrattar mina vänner åt mig och när jag slutat skrattat säger jag sorry istället. Fast kinesgrabben skrattade också så det var ingen fara. Det roliga va att kineser lite längre bort pekade och skrattade dom också. Jag säger ju det, kineser är ett lustigt folkslag.
Jag handlade också en grej idag, där det var tag 3 få en på köpet. Jag tog tre och gick mot kassan. På väg dit mötte jag en expedit:
han: You get one for free if you buy three.
jag: but i have three!
han: but then you get one free, i will get another one for you!
jag fattar fortfarande inte vad gubben menar, för jag hade ju tre! sen slog det mig, jahaaa, man får en på köpet om man köper tre... jag förstår inte hur jag kunde tro att man fick en gratis om man köper tre, alltså, köpt två få en extra, som jag trodde det stod... solsting kanske man kan kalla det!
nej, nu är det bråttom, klockan är elva och imorgon bär det av till malaysia. jag måste packa, duscha och käka lite. vi ska dock tänka på killarna som får sitta här på kontoret. och vi kommer nog sakna dom lite! om det hjälper för dom... ;)
aja, godnatt allihopa!
//stina
Torrisar - nej inte här!
Nej precis, Singapore är inget land för torrbollar. Det har definitivt konstaterats efter dagen i Little India. Om någon av er därhemma skulle vilja ha en lektion i svettning när vi kommer hem så kan vi garanterat ställa upp som erfarna lärare. Så nej, Singapore och torrbollar går inte ihop, men jag antar att landets invånare nog skulle kunna kallas torrisar trots allt, eftersom de avskyr solen och gärna håller sig inne med air condition... hmm.
Jag måste även berätta lite mer om fiskmarknaden i Little India. Där går man, i lyckan om att snart komma till ett köpcenter med AC eftersom Fredrik sett det där vid MRT-stationen. Dit kommer vi, går uppför en trappa och möts av en hiskelig lukt - FISK! Och som det var fisk! En hel labyrint, rad efter rad, med stora, äckliga fiskar och fiskhuvuden som luktade väldigt illa. Mitt bland alla fiskar kommer sedan en låda med krabbor. Och visst förväntar man sig att dom ska vara döda. Men nej, när jag går förbi klättrar en uppför kanten och jag blir livrädd! Usch och fy. Det var nog bland de näst äckligaste sakerna jag gjort i mitt liv, men inte äckligast.
En tredje lite rolig incident under dagen som jag bara måste berätta om. Vi kommer hem, trötta och slutkörda, och går direkt till Mr. Chicken Rice för att käka middag. Jag kommer dit, går fram, och han frågar: ''one?'' och jag svarar att jag vill ha två, en till Ida och en till mig. Sedan säger han: ''no soup, right?'' Nej precis, ingen soppa vill jag ha heller, vilket han numer lärt sig. Jag kommer sakna våra måltider där i Malaysia! Mysigt ställe och skojig gubbe :) det gillar vi!
Nu blir det till att slappa lite ute vid jacuzzin innan läggdags...
//stina
Jag måste även berätta lite mer om fiskmarknaden i Little India. Där går man, i lyckan om att snart komma till ett köpcenter med AC eftersom Fredrik sett det där vid MRT-stationen. Dit kommer vi, går uppför en trappa och möts av en hiskelig lukt - FISK! Och som det var fisk! En hel labyrint, rad efter rad, med stora, äckliga fiskar och fiskhuvuden som luktade väldigt illa. Mitt bland alla fiskar kommer sedan en låda med krabbor. Och visst förväntar man sig att dom ska vara döda. Men nej, när jag går förbi klättrar en uppför kanten och jag blir livrädd! Usch och fy. Det var nog bland de näst äckligaste sakerna jag gjort i mitt liv, men inte äckligast.
En tredje lite rolig incident under dagen som jag bara måste berätta om. Vi kommer hem, trötta och slutkörda, och går direkt till Mr. Chicken Rice för att käka middag. Jag kommer dit, går fram, och han frågar: ''one?'' och jag svarar att jag vill ha två, en till Ida och en till mig. Sedan säger han: ''no soup, right?'' Nej precis, ingen soppa vill jag ha heller, vilket han numer lärt sig. Jag kommer sakna våra måltider där i Malaysia! Mysigt ställe och skojig gubbe :) det gillar vi!
Nu blir det till att slappa lite ute vid jacuzzin innan läggdags...
//stina
2:a Helgen
Vi befinner oss nu mitt i den andra helgen sen vi kom till Singapore. Vi inser att det är så mycket som måste hinnas med och vädret vill inte direkt vara oss till lags. Jag och Stina har också fått reda på att vi kommer få ännu mindre tid till att göra saker här i Singapore. Vi har faktiskt sån tur att vi ska få följa med till Malaysia på företagspresentation och kundbesök. Första resan blir måndag till fredag! Vart ganska chokade då vi bara trodde det skulle vara över dagen eller högst en natt. Men det var inte nog med det, vi kommer även att få åka till Malaysia sista veckan också tisdag eller onsdag till fredag. Det blir till att vara borta väldigt mycket. Och som pricken över i så är det sedan dags för vår semester som vi förresten har bokat på Tioman Island som otippat nog ligger i Malaysia det också. Då kommer vi alltså hem på fredagen och åker på lördagen..Haha
Vi kom till insikt att vi faktiskt kommer spendera mer tid i Malaysia under de här fem veckorna än i Singapore. Det är ganska bra jobbat :P
Fredagskvällen - Partaj
Igår tog vi iaf på oss partyhattarna och gled ner till ett ställe nära Harbour Front som vi har hört har bra dansställen med massa ungdomar. Förkepan ägde rum hos killarna och det skulle man ju kunna sammanfatta fint med att det var bra musik. Eller ja, vad säger ni pojkar?
Ja, taxin ringdes in i mycket god tid, det som var bra var väl att vi slapp köa in och det hade ju inte hunnit blivit så trångt än. Konstigt nog möttes vi av reserverade bord i varje hörn trots att det var lite glest. Dansgolvet vågade vi oss inte på så där på direkten heller, men kvällen var ju inte slut än!
Ja, efter att ha besökt baren några gånger började det klia lite i benen så några gånger tittade vi faktiskt in på dansgolvet alla fyra, men jag tror att vi var ganska övertaggade och hade förväntat oss lite mer rajtan tajtan istället för en massa segpotatisdans. Men som tur var fanns det några fler ställen att besöka bla lite lugnare barer med livemusik och sen ett salsa-ställe! Självklart tröck vi oss längst fram framför scenen och skakade roumpa :P
När de tog paus gick vi tillbaka till segpotatisarna men insåg att vi nog sett nog av allt och tog taxi tillbaka hem. Vrålhungriga var vi som vargar! Eller det var nog bara jag som var det, kanske för att det stod ett litet stånd som sålde korv med bröd utanför när vi väntade på Taxin. Alltså, korv med bröd hur ofta tror ni att man ser det här? Priset var alltför högt så snålheten tog tag i mig och Mc delivery blev ganska lockande. Väl framme i lägenheten fick chipsen duga, sen vart det sovdags!
Lördag - Little India
Ja som överskriften lyder så har vi varit och besökt Little India idag och det var verkligen som jag hade föreställt mig. Massa indier och massa indiska kläder. Det var iaf väldigt kul att vara där och se alla byggnader och köpa någon pryl. Stora tummar upp för Fredrik som köpte en Indisk shorta! ;D
Sen finns det ett nyckelord för dagen också, Fisk, en hel byggnad med fisk och vattendjur! Vi skulle in i ett köpcentrum tänkte vi, men inte vet jag, kanske indierna har lite andra butiker i sina köpcentrum för det vi stöttte på var alla dessa sladdriga illaluktande fiskar och krabbor. Jag klev till och med på en grappklo som låg på golvet, det roliga var nog att jag ropade ut att jag klev på en krabbtass ;P hah,
Flera kort blev tagna så lär lägga ut några sånna sen, men internet är ju så segt här så det tar sån tid.!
Efter detta styrde vi tjejer vår kosa mot köpcentret Jurong Point en sväng så vi är rätt möra i hela kroppen. Efter en hel vecka i flipp flopps så mår varken fötter, knän eller höfter särskilt bra. Blir att flörta åt sig lite fotmassage av grannarna snart tror jag :P
Nu ska vi faktisk över dit så får vi se hur den här lördagen slutar, imon ska vi definitivt till Sentosa vilket väder än komma skall! Det ser vi fram emot ;)
Tjong tjong så länge!
Här är en bild från nån gång jag har ätit sea food...kolla in bläckfiskarmen!
Bilden går att förstora om du trycker på den!
Let's go!
Hi there! Or ni hao, like Chinese people would say!
Guess what, two weeks have passed very rapidly. Two down, two to go! We are getting used to the heat and there are moments when we actually catch ourselves with thoughts like "it's rather cold, I think". Anyway, time flies and I kind of panic! There are so much I want to see and do.
Today we were told that we will spend next week in Malaysia! We will go with Mr. Pang and his team to take part in a presentation (I think) for customers. We will see what that is within next week! I can't believe that they just bring us along to learn. It is really nice of them and I am so excited. I can't understand it really. It came too quick.
Last weekend we went to China Town and we thought that was nothing special... Weird I know, but today we got the answer; we kind of missed the place! We got off the train at a station called China Town, but we did not dare walking further away from there so we only saw a shopping centre and a little market place. Today Sherina brought us into the town area and well, it was different! I am glad she brought us. I don't know how to thank people over here. I don't understand why they are so nice to us.
We also did a little mistake today. We go by the company bus to work every morning. Today none of us went there (because of customer visits) and we did not inform the driver so they waited for us for ages and we never came. Later on we heard that they had been a bit upset waiting for us, but we must have missed the information that they would wait for everyone. Next time we have to inform them if we won't come along. Sorry for that, Mr Lim and all the travellers.
I'm tired and I guess we are alla suffering from lack of sleep. We have only got five weeks over here and we need to spend them well. Anyway, I want to sleep rather early tonight. Early here is not what early usually is.
Have a great time everyone!
//Stina
Guess what, two weeks have passed very rapidly. Two down, two to go! We are getting used to the heat and there are moments when we actually catch ourselves with thoughts like "it's rather cold, I think". Anyway, time flies and I kind of panic! There are so much I want to see and do.
Today we were told that we will spend next week in Malaysia! We will go with Mr. Pang and his team to take part in a presentation (I think) for customers. We will see what that is within next week! I can't believe that they just bring us along to learn. It is really nice of them and I am so excited. I can't understand it really. It came too quick.
Last weekend we went to China Town and we thought that was nothing special... Weird I know, but today we got the answer; we kind of missed the place! We got off the train at a station called China Town, but we did not dare walking further away from there so we only saw a shopping centre and a little market place. Today Sherina brought us into the town area and well, it was different! I am glad she brought us. I don't know how to thank people over here. I don't understand why they are so nice to us.
We also did a little mistake today. We go by the company bus to work every morning. Today none of us went there (because of customer visits) and we did not inform the driver so they waited for us for ages and we never came. Later on we heard that they had been a bit upset waiting for us, but we must have missed the information that they would wait for everyone. Next time we have to inform them if we won't come along. Sorry for that, Mr Lim and all the travellers.
I'm tired and I guess we are alla suffering from lack of sleep. We have only got five weeks over here and we need to spend them well. Anyway, I want to sleep rather early tonight. Early here is not what early usually is.
Have a great time everyone!
//Stina
kan du svenska?
Jag funderar seriöst på om jag ska fråga varenda Singaporean jag möter om de kan svenska... Det visar sig nämligen att alldeles för många på kontoret kan det. En efter en hör man snacka, utan att de berättar att de kan det för oss! Nästan som att de inte vill att vi ska veta... Jag börjar bli lite rädd! Mr. Pang var dagens stora nyhet, som ska vara vår handledare lite under de sista veckorna. Även att han dag ett frågade vilket språk Ida och jag snackade med varandra på. Hmm, vilseledande eller vad? Jag tror i alla fall att det var han.
Dagen har inte bjudit på mycket. På kontoret är nästan alla borta eller väldigt upptagna, så där sitter vi i princip utan jobb. Vi har nämligen kört helt fast och vår kära fröken har haft ett konstant möte i två dagar och är lite för stressad. Vi känner oss något obekväma, men det ska nog gå bra.
Annars har jag och Ida faktiskt dissat Chicken Noodles eller Chicken Rice till lunch idag, för första gången... Undra om Thomas och Fredrik är imponerade! Det blev Fried Rice istället, kanske inte så annorlunda, menmen! Jag måste bara berätta att här finns nypressad juice att få till ca 5kr. Och så gott det är! Det ska definitivt konsumeras mer än det gör. Vad som dock är lite läskigt här är att ALLA STIRRAR! Och då menar jag stirra som i att vända på huvudet och glo. Idag när vi gick genom mathallen mitt emellan borden tittade verkligen alla kineser och indier på mig och Ida och ja, vad gör man? Det blev till att stirra i backen och gå så fort som möjligt. Det ger en något konstigt känsla det där.
Jag, och mina vänner, har även konstaterat att jag absolut inte har ögon i nacken, eller fram heller för den delen. Vi promenerar fram och tillbaka till tågstationen varje dag och minst en gång måste de säga till mig att släppa fram någon stackare som vill förbi mig. Jag märker ingenting! Det är lite lustigt. Jag undrar vart jag tittar egentligen...
Det sista jag har på hjärtat just nu är något irriterande. DE BER OM URSÄKT HELA TIDEN! Häromdagen klev jag en Singaporean på foten, verkligen rätt över, och denne vänder sig om och ber om ursäkt flera gånger om. Om du missade att JAG KLEV på dennes fot så säger jag det igen; JAG KLEV PÅ SINGAPOREANENS FOT! Jag blev så paff (fastän det hänt tidigare också) att jag inte ens bad om ursäkt. Utifall denne Sinagporean nu skulle kunna svenska och läser det här, så ber jag verkligen om ursäkt. Jag borde se mig för mer.
Nu blir det till att fixa om insulindoserna här i värmen och sedan sova. Sömn behövs. Och mera tid. Jag funderar på att gå in på en klockaffär och säga: "Ni hao! I would like to buy some time!" för att se vad de säger...
I alla fall, godnatt därute!
//stina
Dagen har inte bjudit på mycket. På kontoret är nästan alla borta eller väldigt upptagna, så där sitter vi i princip utan jobb. Vi har nämligen kört helt fast och vår kära fröken har haft ett konstant möte i två dagar och är lite för stressad. Vi känner oss något obekväma, men det ska nog gå bra.
Annars har jag och Ida faktiskt dissat Chicken Noodles eller Chicken Rice till lunch idag, för första gången... Undra om Thomas och Fredrik är imponerade! Det blev Fried Rice istället, kanske inte så annorlunda, menmen! Jag måste bara berätta att här finns nypressad juice att få till ca 5kr. Och så gott det är! Det ska definitivt konsumeras mer än det gör. Vad som dock är lite läskigt här är att ALLA STIRRAR! Och då menar jag stirra som i att vända på huvudet och glo. Idag när vi gick genom mathallen mitt emellan borden tittade verkligen alla kineser och indier på mig och Ida och ja, vad gör man? Det blev till att stirra i backen och gå så fort som möjligt. Det ger en något konstigt känsla det där.
Jag, och mina vänner, har även konstaterat att jag absolut inte har ögon i nacken, eller fram heller för den delen. Vi promenerar fram och tillbaka till tågstationen varje dag och minst en gång måste de säga till mig att släppa fram någon stackare som vill förbi mig. Jag märker ingenting! Det är lite lustigt. Jag undrar vart jag tittar egentligen...
Det sista jag har på hjärtat just nu är något irriterande. DE BER OM URSÄKT HELA TIDEN! Häromdagen klev jag en Singaporean på foten, verkligen rätt över, och denne vänder sig om och ber om ursäkt flera gånger om. Om du missade att JAG KLEV på dennes fot så säger jag det igen; JAG KLEV PÅ SINGAPOREANENS FOT! Jag blev så paff (fastän det hänt tidigare också) att jag inte ens bad om ursäkt. Utifall denne Sinagporean nu skulle kunna svenska och läser det här, så ber jag verkligen om ursäkt. Jag borde se mig för mer.
Nu blir det till att fixa om insulindoserna här i värmen och sedan sova. Sömn behövs. Och mera tid. Jag funderar på att gå in på en klockaffär och säga: "Ni hao! I would like to buy some time!" för att se vad de säger...
I alla fall, godnatt därute!
//stina
Stackars råtta!
Ja, stackars råtta tror jag att jag vill säga. Jag har nämligen halft trampat ihjäl honom idag. En helt okänd singaporiansk råtta hanmnade under min fot. Det krasade lite.
Men för att börja från början. Jag mår inte bra idag. Blodsockret vägrar vara något annat än till besvär och mitt stackars huvud tar illa upp. Frun därinne i mig strejkar, så därför bestämde jag mig för att skriva ett litet blogginlägg innan jag tänker sova för dagen, medan Ida kilat över till ett lite trevligare sällskap. Under eftermiddagen har jag nog varit mer frånvarande än närvarande, och sista biten hem var jobbig. I alla fall, det gjorde det hela väldigt roligt, fastän jag inte orkade skratta just då.
Thomas diggar Svullo, och ja, han har gått runt och pratat Svullo hela promenaden hem. Vi går där i mörkret, uppför backen mot lägenheten. Jag lyssnar inte på de andra och jag tittar inte vart jag sätter fötterna. Mitt mål är ett enda: hem och sova, skallen värker! Plötsligt knastrar det lite under min fot när jag kliver på något hårt och stort, som jag antog var de där konstiga frukterna som brukar trilla ner från träden. De är stora och hårda. Men inom loppet av knastret skriker Thomas till, högt och ljudet, precis som Svullo och Ida flyger som en raket åt sidan, rätt in i Thomas. Icke närvarande som jag är går jag lugnt vidare, ända tills jag märker att de andra stannat och titttar på något. Oj, utbrister jag, där ligger visst en död råtta.
Sedan får vi höra. Thomas som såg allt berättar att han såg råttan just som jag sätter ner foten. Han hör kraschet och frösöker skrika, men först kommer inget ljud. Sedan skrattar de. Nåt åt det hållet tror jag det var. Jag hängde inte med så bra, men poängen är att jag råkade trampa sönder den stackars lilla råttan, vilket jag faktiskt ber om ursäkt för. Utifall den har ont och lever lite halft. Det var i alla fall en ganska knäpp händelse och det var kul, så jag tänkte skratta åt det imorron, då jag borde vara lite piggare. Dags att sova nu, för att göra min hjärna glad.
//stina
Men för att börja från början. Jag mår inte bra idag. Blodsockret vägrar vara något annat än till besvär och mitt stackars huvud tar illa upp. Frun därinne i mig strejkar, så därför bestämde jag mig för att skriva ett litet blogginlägg innan jag tänker sova för dagen, medan Ida kilat över till ett lite trevligare sällskap. Under eftermiddagen har jag nog varit mer frånvarande än närvarande, och sista biten hem var jobbig. I alla fall, det gjorde det hela väldigt roligt, fastän jag inte orkade skratta just då.
Thomas diggar Svullo, och ja, han har gått runt och pratat Svullo hela promenaden hem. Vi går där i mörkret, uppför backen mot lägenheten. Jag lyssnar inte på de andra och jag tittar inte vart jag sätter fötterna. Mitt mål är ett enda: hem och sova, skallen värker! Plötsligt knastrar det lite under min fot när jag kliver på något hårt och stort, som jag antog var de där konstiga frukterna som brukar trilla ner från träden. De är stora och hårda. Men inom loppet av knastret skriker Thomas till, högt och ljudet, precis som Svullo och Ida flyger som en raket åt sidan, rätt in i Thomas. Icke närvarande som jag är går jag lugnt vidare, ända tills jag märker att de andra stannat och titttar på något. Oj, utbrister jag, där ligger visst en död råtta.
Sedan får vi höra. Thomas som såg allt berättar att han såg råttan just som jag sätter ner foten. Han hör kraschet och frösöker skrika, men först kommer inget ljud. Sedan skrattar de. Nåt åt det hållet tror jag det var. Jag hängde inte med så bra, men poängen är att jag råkade trampa sönder den stackars lilla råttan, vilket jag faktiskt ber om ursäkt för. Utifall den har ont och lever lite halft. Det var i alla fall en ganska knäpp händelse och det var kul, så jag tänkte skratta åt det imorron, då jag borde vara lite piggare. Dags att sova nu, för att göra min hjärna glad.
//stina